filippastankar.blogg.se

Har ''typ'' en ny blogg.
filippastankar.blogg.se

Häll någonting äckligt över mig

JAPP, funderar verkligen på att skaffa en ny blogg. Inläggen i den här bloggen har bara blivit onödiga inlägg. Egoistiska inlägg. Ingen kollar ju inte ens i den här jädra bloggen. Lämnar bloggen för gott om ingen kommenterar, eller tittar.

Just det. Idag så HAHAHA. Pekade jag på en tavla. ''DEN DÄR ÄR JU HAHA, FU..''
Då såg jag Kenta (våran bildlärare) stå och glo. ''EH, JAG MENAR, JÄTTE FIN!'' Det var någon konstig tavla på en tiger, jag dör. Elin dog. Vi skrattade hela dagen. På bildlektionen gjorde jag och Elin ett collage jag ska göra klart snart. Hemma alltså. Fast collaget är mest gjort av ett gult papper och utklippta gubbar. HAHAHAHA, Elin klippte ut en gubbes bröst. Och dte hemska med den lektionen var att Kenta bad mig och Anders tvätta penslar när våran NO lektion börjat!Sedan så kröp verkligen något sorts monster in i mig. Ett ganska bra monster. För jag brukar inte vara så glad som jag var när monstret kröp in i mig. Jag satt bredvid Max, Elin och Oliver. Vi skulle lösa ut en massor av konstiga tal jag inte fick in i huvudet. DÅ, JUST DÅ, så gjorde Oliver en otroligt knäpp min, jag vek mig av skratt. Alltså, han såg verkligen ut som en anka! Sedan så trodde jag att 10 gånger 2 var 12. HAHAHA, jag skrattade åt det också, för att jag hade skrattanfall redan innan. Och efter det skrev jag fula ord på ett papper och gav till Max. Oliver: Vad är arean på en diarré klump? Jag: *DÖR* HAHAHAHAHHAAHA.
Dålig humor number one. Efter skolan så gick Amanda, Max och jag ut på skolgården och tittade runt omkring, och jag var lite wierd och satte mig på marken och skrek att jag ville ha glass.
Självklart fanns glass i kylen, FÖR FÖRSTA GÅNGEN. Jag åt då världens godaste päronsplitt och hoppas att jag spyr i natt. För jag vill vara sjuk, jag känner verkligen för det. Jag brukar ALDRIG bli sjuk. Sist jag var sjuk var det kanske att jag hade LITE huvudvärk. Kan ingen smyga in till mitt rum i natt och hälla någonting äckligt över mig så att jag spyr?
Skulle bli väldigt tacksam!
/ FILIPPA AKA DÅLIGA HUMOR FLICKAN

GULLIGT VÄRRE!

Förresten, nu har pappa klappat hanen på bröstet. ÅÅÅÅÅH VAD SÖTA DEM ÄR!
Hanen har inte bitit pappa en enda gång, och inte mig heller, imorgon ska jag pröva att klappa honom på bröstet, åh så sött. Sophie ska typ också pröva. Men honan är fortfarande rädd. Jag har läst att det är svårare att få honor tama, men jag tror det är så att vi valde ju att pröva med hanen först, eftersom han satte sig på fingret. (Ofrivilligt, but yes, he did.) Jag dör nästan. TÄNK I HÖST DÅ! Då kanske dom små söta fjäderfäna ska få ungar. Så vackert. Ser framför mig det. Men imorgon när jag försöker, kommer han säkert att bita mig, men jag ska försöka, mhm. Justja, har också tänkt på namnval. Men namnvalen skriver jag inte, det får ni faktiskt läsa om lite senare. (Om det nu är någon som läser.)

-

- PÄRONSPLITT.
- KOMMA FÖRSENT.

Mobbing kommer aldrig dö

Jag förstår inte deras sätt att prata. Deras sätt att vara dom, deras sätt att förstå, vara, veta, tro. Vad de tycker. Vad de tycker om olika grupper med personer. De tycker att mörka människor är fula för att de har ett annat sorts pigment än vad vi har. De tycker att alla tyskar tillhör hitler. De tycker att alla som föds med en cp skada är dumma i huvudet. De som föds med en cp skada har ju fått skadan vid födseln. De har ju till expempel fått navelsträngen runt halsen så att de nästan dött av syrebrist. De är väl lika smarta som oss även fast de varit nära döden? Även fast de skadat någon av hjärnans sinnen. Även fast de kanske har spändare muskler än vad vi har. De som är mörkhyade har ju mörkt pigment för att de födits i ett varmt land så att de inte ska skada huden av solen. Tyskar har inget att göra med hitler. Jo, lite grann, han hatade ju judar och var nazizt, mördade en massor av människor och var en avskyvärd människa. Tyskar är bara från samma land som hitler var, och vissa tyskar var t.om. med om det. Det är ingenting man kan rå för. Och sedan till mig. Jag kan inte rå för att jag är blek som ett vitt lakan? Jag kan inte rå för för att jag ser ut och är på ett visst sätt. Det är våra gener, hur vi är, och vad vi är som påverkar människor. Elaka människor med mystiska tankar som hur mörka människors hud ser ut m.m. Det är det som är mobbing. Mobbing kommer aldrig dö.

Jag tycker förövrigt att söndagar är en konstig dag. Det är då alla tragiska tankar dyker upp, och det är då man vill försvinna. Jag vill försvinna. Är trött, på morgonen fick jag en pytteliten ångest klump som bildade sig till en stor helvetes jävla böld. Nu sitter den i mig och den växer så att det knakar.

Kan man mäta kärlek?

Ett långt inlägg

Det var allt. Det var allt. Det ända jag fick var det. Jag krävde egentligen ingenting, bara att bli av med smärtan. Jag lade mig långsamt i sin säng. Där så grät jag, jag grät så att kudden blev helt våt och full av pölar, som ett badhus. Som ett badhus. Alla kommentarer, alla slag, alla blickar, alla ansikten. Och framför allt skratten. Skratten var så äckliga. Det blev som om att ljudvågorna ekade in i öronen. Jag vill inte höra skratten. Jag vill inte höra dessa ljudvågor. Jag vill inte veta av dessa människor. Jag förstår inte deras tankar, på hur man ser ut. Eller hur man är. Var man kommer ifrån. Om man är brunhyad så ger dom en en örfil för att man har ett annat pigment. Om man sitter i rullstol så trampar dom ner en på marken. Dom gör en nere. Dom gör en så att den personen vill försvinna, i jordens kärna, istället för att vara här uppe på marken. Det är nog mer än mig som ligger på sängen och gör en kudde en våt som ett badhus av saltiga tårar. Saltsmaken smakar tragiskt. Som någon punk låt från 90-talet. Det var som om att de som gav kommentarerna, slog mig, eller någon av dom hade tagit min energi. Eller amfetamin. Jag behövde amfetamin. Jag behövde orka.
Jag behövde orka. Jag behöver något uppiggande. Så att jag kan orka, orka ta mig igenom livet. Orka ta mig igenom alla elaka människors slag i min mage. Det är som om att jag tagit morfin. Något som gör mig svag, trött och sömnberoende. Jag behövde verkligen ork. Vem vet, någon dag kanske jag inte får någon ork alls, tar en överdos av morfin, hoppar framför ett pendeltåg. Då kanske alla blir nöjda? Nöjda att det fula ansiktet med blåmärken över hela kroppen är försvunnen. Borta. Föralltid. Barn tar självmord varje år pågrund av skratt. På grund av de äckliga ljudvågorna som skär in i örongångarna. Jag vågar inte dö. Jag vågar inte dö, för då får jag aldrig mer se det gröna gräset, den blåa himlen och alla ensamma skator på himlen. Jag vågar inte heller leva. Det är på grund av människorna.

Det där var en gammal text jag skrev. Det är ganska skönt att skriva ner lite texter ibland om hur man känner sig, eller om vad man tänker på. För det mesta skriver jag ner drömmar på ett vitt papper och samlar ihop allting i en hög. Men med mina tankar och sådant skriver jag bara ner på datorn, i någon liten mapp som SJÄLVKLART kommer att försvinna om datorn går sönder. Funderar på att lägga in alla texter här i bloggen, så att man sparar dem på något vis. Kanske ska börja med det. Kanske.

Skönt att det är lördag förresten, fast det har varit en tråkigt lördag. Och en konstig lördag.. Det började med att jag vaknade UR MIN VACKRA SÄNG. (Se på bild.) Jag tittade på fåglarna i någon kvart och sedan reste jag mig upp ur sängen. Jag slängde i mig flingor och gjorde i ordning mig. För att pappa bad mig att följa med honom och träna på f&s. Det gjorde jag. Var med i ungefär 3 kvart, och tittade på i en kvart, så träningen höll på i en hel timme. Efter träningen handlade pappa muffins och kakor och jag handlade ben&jerry, som nu blivit mitt favorit lördagsmys. Vi gick även in i en djuraffär och tittade på fåglar. Djuraffärens fåglar var inte lika blyga som mina är. Och så såg det ut som om att några undulater hade värsta klubbmötet eller liknande. Kunde ha fotograferat, men kameran var hemma. Så vi begav oss hem. Hemma åt vi tacopaj, eller jag i varjefall, de andra åt några andra pajer. Sedan så tamtränade vi fåglarna lite grand, och sedan så gjorde vi ingenting mer. Eller jo, mamma och pappa degade framför tv:n och somnade, Vanessa gick till en kompis och jag tamtränade fåglarna lite. Nu sitter honan och piper. Hon försöker sova. Hanen klättrar runt på burgallret, och då blir honan irriterad och piper ännu mer. Nu försöker hanen göra så att honan flyger iväg från hennes nya favoritställe. EN SITTPRYL. Den sittprylen är en av de leksakerna eller prylarna vi köpte till dem. HAHAHA. Det är lite komiskt att jag skriver om vad fåglarna gör men det är som att se på bio. Nu gör hanen så att SITTPRYLEN gungar. Jag längtar tills någonting händer här i huset, det är så tyst. Antagligen kommer pappa eller mamma laga mat vid 18-19. Så jag får hungra ihjäl mig lite eller hämta en macka. En konstig dag i en liten förpackning. Ikväll ska vi i varjefall se på robinson, och jag ska trycka i mig ben&jerry glass och RÖD FANTA. Jag säger röd fanta fast den är lite rosa-aktig. HUMM..

Säg det ändå.

Maria säger"Jag har inget att säga." Men säg det ändå! Hon gömmer sig i tv-apparater." De kommer ångra sig, de som behandlat mig så! Men du har något bättre än dem, kärlek som vår har aldrig funnits nångång."

MEN VART ÄR DEN DÄR REGNBÅGEN?

!ÅLLAH (HALLÅ!)
Jag har ätit KÄBBRÖLLE. (Kebabrulle.) Till midde. Och det var gott, men blev nästan mätt på direkten. Och imorse så vaknade jag, SÅKLART. Ganska tidigt faktiskt. Jag är en sådan som alltid vaknar tidigt när man väl är ledig, och vaknar sent när det är vardag. Jag åt glass till frulle. GLASS. Glass med krossad choklad i. Ja, såhär gick det till:
Jag: Det finns inte något bröd.
Mamma: Hrmmhrmrm...
Jag: Hehe..
Mamma: Det finns glass i kylen, ta det.
Jag: Va? Glass? Jaså.
Jag åt. Åt åt och åt. Just nu känner jag mig ovanligt fet. KÄBBRÖLLE OCH GLASS! Fettma mat number one. Jag har även sjungit sånger hela dagen för mina fåglar (stackars dom) och tror att jag hittat på namn. Men det har jag faktiskt inte lust att skriva. Snart blir det tv och chips, som på alla andra fredagar. Jag önskar att jag för en gång skull kunde variera. Vara med någon kompis eller någonting. Men jag är så osocial som person. Jag är ensam och knäpp. Jag är den som sitter i en hörna och drar skämt för mig själv och skrattar åt mig själv. Jag är den som kanske är lite annorlunda. Jag är den som säger konstiga saker, pratar konstigt, är konstig och ser konstig ut. KONSTIIIIIIIIIGT.
Hur som haver, imorgon har jag bestämmt mig för att vilja åka iväg, eller vara utomhus och fotografera. Hoppas det kommer någon regnbåge. För jag tycker väldigt mycket om regnbågar.

Men vart är den där regnbågen?
Du är regnbågen.

Alla hör vi fågelkvitter, men inte så vackert som jag hör

HOLA AMIGOS!
Igår, alltså onsdag så besökte vi säljaren i Nynäshamn. Hon hade ett rum fullt med fåglar. Hon hade en rosa fågel med röda ögon som var väldigt fin, men inte lika fina som de två, JA TVÅ, fåglar jag valde. Det blev en pastellblå hane och en grönblå hona. Dom är otroligt blyga och rädda av sig, men det ska bort. Jag menar, dom ha ju nyss flyttat in i mitt rum, MED MIN VACKRA SÄNG. Buren är jätte stor, så vi kanske ska skaffa en lite mindre. Men huvudprylen är ju att mina fåglar är kvar i mitt rum. Jag har inte döpt dom vackra fjäderfäna ännu, jag ska göra det när jag liksom lärt känna dem lite mer, och hittat deras personligheter. JAPPJAPP, nu orkar jag inte skriva mer. Snart ska jag på teater och dricka coca cola.
SAYONARA!

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.

Jag vet inte.
Jag mår ganska bra, det gör jag. Men jag har varit tom på sistonde. Jag har haft så mycket att säga så att jag blivit tom. Idag så sjöng jag och Elin på typ något konstigt språk i en kvart (REKORD!?). Och så fick jag åka hem istället för att gå. SKÖNT SKÖNT SKÖNT. Jag åt en klubba också. Med tuggummi inuti. På bilden gjorde jag något sorts collage. Först klippte jag ut en kamera. Sedan en gubbe. Sedan en man med konstigt ansikte. Alltså, mannen med konstigt ansikte var målad. Och nu sitter jag SOM VANLIGT på min vackra säng. Jag funderar på att ta kort på min VACKRA säng någon dag, satt dom som vill får ta en titt. FÖRRESTEN. På min plats låg en jätte fin fågel-pryl. Jag tyckte det var konstigt att den låg på min plats och att det just var fåglar på den. Folk skrek: ''GUD VAD FIN!'' Och själv satt jag och beundrade den. Men jag tänkte att någon annan kanske gjort den, så jag lade den på någon annans plats. OCH NU! NU NU NU! När jag kommer hem så hojtar Vanessa: ''SÅG DU MIN PYSSELSAK JAG GAV DIG!?!??!! MED FÅGLAR PÅ!?!? JAG OCH EMELIE HAR GJORT DEN.'' Och då börjar en liten ångest bubbla växa i mig. Tänk om någon snott den. Dom hade ju gjort den ÅT mig. Det händer nämligen otroligt sällan. Om jag får någonting så brukar det oftast vara teckningar. Men en sådan fin pryl trodde jag att en äldre en Vanessa hade gjort. Nu har jag ångest. Om den inte ligger kvar där imorgon tänker jag fråga folk om fågel-prylen, eller ska man säga konstverk? Såklart kommer jag att bli makalöst ledsen om den är försvunnen. För den var verkligen fin.

-

Det hände inte så mycket idag. Bara att jag saknar en viss person oändligt mycket. Så makalöst mycket. Och att jag sa föda hönor och polis hyenor otroligt många gånger idag. Och att jag blev kallad vit ansikte, vilket jag blev glad för. Eftersom jag vill vara blek. Och att jag sparkade på Max smalben ett par tusentals gånger. Ehm, och så gömde jag en gympapryl i en soptunna som Elin skulle leta efter.

CLOWNFOBI OCH ELDFOBI

Jag har clownfobi och eldfobi. ÄNDÅ vågade jag ta kort

på dessa prylar. Jag är stolt som tuppen.

Help me, help me, this world confuse me

Igår skrevs ingenting. Var för trött. Är för trött. På onsdag ska jag någonstans, men det skriver jag på onsdagen, så att jag har någonting att skriva då. Jag ska titta på tv hela dagen, gosa med Tea och äta ben & jerry. Det är min söndag i ett nötskal. ÅHÅHÅH. Jag orkar inte ens resa mig upp ifrån min vackra säng. Jag är knäsvag och vill bara ligga ner i sängen hela dagen.
Kort inlägg, men det förstår man ju varför. Har ingenting att skriva, mår allmänt dåligt, just nu iallafall. Kommer nog må bättre senare. Känner på mig det.

VI TOG SVÄNGARNA FÖRBI

TJALLAHOPPAHEJ!
Okej. Först åkte vi till Skärholmen och tittade på skor. Sedan åkte vi till någon slags resturang vid havet och åt brunch. Sedan åkte vi till pappas bror. Efteråt så gick vi ner från en trestegig trappa. Och självklart ramlade jag ner ifrån trappan. Jag trodde det inte var någon trappa där. Resultatet blev att vänstra armen blev stukad och nu är svullen. När vi satte oss i bilen för att åka tillbaka till Skärholmen så hände någonting. Det var en bil som höll på att köra in i våran bil när vi skulle göra en u-sväng. Hollihotta idiot. Bilen höll på att krocka in i våran bil. Den höll på att åka in i mig, och jag kunde ha dött. Det här inlägget kanske aldrig skulle ha skrivits om det hände. Efter det, PÅVÄG till Skärholmen så var det några bilar bakom oss som höll på att krocka, NÄSTAN. Och vi kunde ju ha krockat om vi var någon av dem. I Skärholmen så köpte vi skorna, två par strumpbyxor och provade kläder. Sedan traskade vi iväg till en djuraffär. Där tittade vi på nymfparakiter och undulater. Resultatet blev att pappa ville ha en nymfparakit. Eller rättare sagt så ville han att jag skulle ha en nymfparakit. Men så blev det inte. Tror vi. Vi bestämde oss för att fundera ett tag. Och just när vi tänkte rusa ut ur djuraffären så kommer en man fram till oss, vid namn Satter.
''Hej, jag säljer två dvärgpapegojor vid bra pris. Rosén dvärgpapegojor. Rosa och gröna.''
Och vi besökte dem. Papegojorna var urvackra. Världens vackraste papegojor. Vi tittade på dom och gick tillbaka till bilen och åkte hem. När vi kom hem så började pappa leta information om dvärgpapegojor. Han var väldigt osäker och vet fortfarande inte ännu hur det ska bli. Vi har faktiskt två makalösa alternativ. Splendidparakiter och dvärgpapegojor. Vilken sort vi kommer välja kanske jag skriver imorgon, om 5 år eller dagen innan jag dör.
ADJÖKEN ALLA SPÖKEN