Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.

Jag vet inte.
Jag mår ganska bra, det gör jag. Men jag har varit tom på sistonde. Jag har haft så mycket att säga så att jag blivit tom. Idag så sjöng jag och Elin på typ något konstigt språk i en kvart (REKORD!?). Och så fick jag åka hem istället för att gå. SKÖNT SKÖNT SKÖNT. Jag åt en klubba också. Med tuggummi inuti. På bilden gjorde jag något sorts collage. Först klippte jag ut en kamera. Sedan en gubbe. Sedan en man med konstigt ansikte. Alltså, mannen med konstigt ansikte var målad. Och nu sitter jag SOM VANLIGT på min vackra säng. Jag funderar på att ta kort på min VACKRA säng någon dag, satt dom som vill får ta en titt. FÖRRESTEN. På min plats låg en jätte fin fågel-pryl. Jag tyckte det var konstigt att den låg på min plats och att det just var fåglar på den. Folk skrek: ''GUD VAD FIN!'' Och själv satt jag och beundrade den. Men jag tänkte att någon annan kanske gjort den, så jag lade den på någon annans plats. OCH NU! NU NU NU! När jag kommer hem så hojtar Vanessa: ''SÅG DU MIN PYSSELSAK JAG GAV DIG!?!??!! MED FÅGLAR PÅ!?!? JAG OCH EMELIE HAR GJORT DEN.'' Och då börjar en liten ångest bubbla växa i mig. Tänk om någon snott den. Dom hade ju gjort den ÅT mig. Det händer nämligen otroligt sällan. Om jag får någonting så brukar det oftast vara teckningar. Men en sådan fin pryl trodde jag att en äldre en Vanessa hade gjort. Nu har jag ångest. Om den inte ligger kvar där imorgon tänker jag fråga folk om fågel-prylen, eller ska man säga konstverk? Såklart kommer jag att bli makalöst ledsen om den är försvunnen. För den var verkligen fin.