Ett långt inlägg

Det var allt. Det var allt. Det ända jag fick var det. Jag krävde egentligen ingenting, bara att bli av med smärtan. Jag lade mig långsamt i sin säng. Där så grät jag, jag grät så att kudden blev helt våt och full av pölar, som ett badhus. Som ett badhus. Alla kommentarer, alla slag, alla blickar, alla ansikten. Och framför allt skratten. Skratten var så äckliga. Det blev som om att ljudvågorna ekade in i öronen. Jag vill inte höra skratten. Jag vill inte höra dessa ljudvågor. Jag vill inte veta av dessa människor. Jag förstår inte deras tankar, på hur man ser ut. Eller hur man är. Var man kommer ifrån. Om man är brunhyad så ger dom en en örfil för att man har ett annat pigment. Om man sitter i rullstol så trampar dom ner en på marken. Dom gör en nere. Dom gör en så att den personen vill försvinna, i jordens kärna, istället för att vara här uppe på marken. Det är nog mer än mig som ligger på sängen och gör en kudde en våt som ett badhus av saltiga tårar. Saltsmaken smakar tragiskt. Som någon punk låt från 90-talet. Det var som om att de som gav kommentarerna, slog mig, eller någon av dom hade tagit min energi. Eller amfetamin. Jag behövde amfetamin. Jag behövde orka.
Jag behövde orka. Jag behöver något uppiggande. Så att jag kan orka, orka ta mig igenom livet. Orka ta mig igenom alla elaka människors slag i min mage. Det är som om att jag tagit morfin. Något som gör mig svag, trött och sömnberoende. Jag behövde verkligen ork. Vem vet, någon dag kanske jag inte får någon ork alls, tar en överdos av morfin, hoppar framför ett pendeltåg. Då kanske alla blir nöjda? Nöjda att det fula ansiktet med blåmärken över hela kroppen är försvunnen. Borta. Föralltid. Barn tar självmord varje år pågrund av skratt. På grund av de äckliga ljudvågorna som skär in i örongångarna. Jag vågar inte dö. Jag vågar inte dö, för då får jag aldrig mer se det gröna gräset, den blåa himlen och alla ensamma skator på himlen. Jag vågar inte heller leva. Det är på grund av människorna.

Det där var en gammal text jag skrev. Det är ganska skönt att skriva ner lite texter ibland om hur man känner sig, eller om vad man tänker på. För det mesta skriver jag ner drömmar på ett vitt papper och samlar ihop allting i en hög. Men med mina tankar och sådant skriver jag bara ner på datorn, i någon liten mapp som SJÄLVKLART kommer att försvinna om datorn går sönder. Funderar på att lägga in alla texter här i bloggen, så att man sparar dem på något vis. Kanske ska börja med det. Kanske.

Skönt att det är lördag förresten, fast det har varit en tråkigt lördag. Och en konstig lördag.. Det började med att jag vaknade UR MIN VACKRA SÄNG. (Se på bild.) Jag tittade på fåglarna i någon kvart och sedan reste jag mig upp ur sängen. Jag slängde i mig flingor och gjorde i ordning mig. För att pappa bad mig att följa med honom och träna på f&s. Det gjorde jag. Var med i ungefär 3 kvart, och tittade på i en kvart, så träningen höll på i en hel timme. Efter träningen handlade pappa muffins och kakor och jag handlade ben&jerry, som nu blivit mitt favorit lördagsmys. Vi gick även in i en djuraffär och tittade på fåglar. Djuraffärens fåglar var inte lika blyga som mina är. Och så såg det ut som om att några undulater hade värsta klubbmötet eller liknande. Kunde ha fotograferat, men kameran var hemma. Så vi begav oss hem. Hemma åt vi tacopaj, eller jag i varjefall, de andra åt några andra pajer. Sedan så tamtränade vi fåglarna lite grand, och sedan så gjorde vi ingenting mer. Eller jo, mamma och pappa degade framför tv:n och somnade, Vanessa gick till en kompis och jag tamtränade fåglarna lite. Nu sitter honan och piper. Hon försöker sova. Hanen klättrar runt på burgallret, och då blir honan irriterad och piper ännu mer. Nu försöker hanen göra så att honan flyger iväg från hennes nya favoritställe. EN SITTPRYL. Den sittprylen är en av de leksakerna eller prylarna vi köpte till dem. HAHAHA. Det är lite komiskt att jag skriver om vad fåglarna gör men det är som att se på bio. Nu gör hanen så att SITTPRYLEN gungar. Jag längtar tills någonting händer här i huset, det är så tyst. Antagligen kommer pappa eller mamma laga mat vid 18-19. Så jag får hungra ihjäl mig lite eller hämta en macka. En konstig dag i en liten förpackning. Ikväll ska vi i varjefall se på robinson, och jag ska trycka i mig ben&jerry glass och RÖD FANTA. Jag säger röd fanta fast den är lite rosa-aktig. HUMM..